ÄLSKLINGAR

Jag har inte orkat uppdatera på länge pga 1. jag var in och vände på psyket 2. jag har inte orkat göra något 3. jag blir stressad och får prestationsångest varje gång jag påbörjar såna här saker.

Nedan följer fyrtioelva anledningar till varför mitt liv suger:

  • är så jävla känslig av mig att jag vill gråta så fort nån kommer in i mitt liv och bara rör runt
  • är arbetslös
  • har inget hem (bor hos min bästis nu och ska sen bo hos min faster)
  • har inte tagit min medicin på två dagar (ok det är typ bara mitt fel men ändå)
  • söndagar är fan den värsta dagen på hela veckan varför finns den ens
  • jag har minus 927 kronor på mitt konto (nej, jag skojar ej)
  • jag saknar min säng
  • HAR INTE TRÄFFAT EN ENDA TJEJ DET HÄR ÅRET SOM INTE MÅR DÅLIGT PÅ NÅT SÄTT, jävla skitsamhälle.

Det var så jävla fint på psyket för att jag fick bo på samma avdelning som förut och sova i samma säng. Kändes så himla tryggt att alla skötare visste mitt namn och att jag bara fick vila. Jag sov i fyra dagar sen höll jag mig vaken längre och till slut var jag så stabil att jag fick komma hem. Förmodligen ska jag snart få börja gå i gruppterapi och jag längtar. Min kropp längtar och mitt psyke längtar. Är ju alltid lite på gränsen att ge upp detta skitliv men mitt medicinbyte och vetskapen om att jag snart ska få börja gå i terapi ger mig något slags hopp. Jag vill verkligen lära mig att ha någon slags balans i livet mellan mina svårigheter. Det är så jävla svårt att vara ALLT eller INGET hela tiden. Jag önskar ingen den här kroppen och den här hjärnan, allra minst mig själv. Skulle nog heller inte vilja att min värsta fiende fick den här highly sensibility whatever-personligheten. Må det vara slut på depressioner och panikångest nu, tack på förhand.

Jag vet att jag eventuellt har lovat en sminkfilm men jag orkade aldrig klippa klart den för att det var så himla svårt. Jag ska försöka fixa någon slags kamera så jag kan göra allt mycket bättre. Det ligger ju så jävla mycket prestationsångest i såna här grejer, allt som har med min kreativitet att göra måste jag vara bäst på. Det är inte hållbart. Man kan väl fan inte vara bäst på allt hela jävla tiden men min hjärna förstår tyvärr inte det så jag lägger mig i fosterställning på valfri mjuk plats och gråter istället.

I fredags så svängde jag mina lurviga på Stureplan och det var också första gången nånsin som jag vågade gå fram till en tjej på klubben och ragga. MEN SÅ VISADE DET SIG ATT MIN GAYDAR HADE GÅTT SÖNDER OCH HON VAR STRAIGHT. Ska aldrig mer ragga på någon i hela mitt liv. Alltså kan en kvinna bara få leva, jag vill ju hångla och dejta och skeda och allt sånt där men det går så himla dåligt? det går inte alls? alla är bara kränkta heteros eller så mår de för dåligt för att ens gå ut på dejt med en.

En sak ska ni veta. Jag bits ej, jag kommer aldrig tro att vi ska gifta oss och jag kommer inte försöka hångla ens. Så det är väl inte så himla farligt att vistas i samma rum som mig på en såkallad dejt. Jag vill väl antagligen bara känna mig mindre ensam, kanske lite åtrådd, längtansvärd. Längtansvärd är kanske inget ord men jag tyckte det lät fint. Jag önskar att 2017 ger mig mod, en stor sked och orimligt mycket kärlek.

Efterlyser en kravlös relation och någon att tycka om som tycker om mig tillbaka.

Tacohej

 

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s